Brisbane

Efter att ha tagit bussen och vandrat en bra bit med våra tunga väskor kom vi fram till Hostlet i centrala brisbane. Där möttes jag av en rolig överraskning, i samma rum som oss bodde min gamla roomate Tessa!
 
Vi vandrade över en av Brisbanes alla broar till South Bank. 
 
Här åkte vi givetvis parisehjulet och hade fantastisk utsikt över staden. Tycker nog att Brisbane är lite underskattat, skulle lätt kunnat ha stanna där längre om det inte vore för tidspress. 
 
Tessa och Karin.
 
På kvällen slog vi till med finmiddag. Sjukt najs restaurang som hade ungefär ALLT. Från italienskt, till amerikanskt och thai. 
 
Syggkarre
 
Dag 2 åkte vi ut på en liten färja på floden som går genom brisbane. Detta är enda bilden från den och för att citera Karin: Det var väl inte så jävla.... givande.
 
Äääälskar Australiens alla botaniska trädgårdar. Det finns så mycket fantastiska träd och växter. Alltid ligger det väldigt centralt, så fint att bryta av stadslivet med.

Och alla känslor stod och sprängde hela vardagen full med hål.

 
Sen ba har man flyttat hemifrån till en för mig tidigare helt okänd stad. Har skrivit min första vetenskapliga inlämningsuppgift på Örebro universitet och trivs faktiskt väldigt bra. Det är mycket nu, hela tiden. Gör allt från att åka båt på hjälmaren till att dansa med en mjukisorm på Ritz dansgolv. Har fått världens bästa faddrar och allting rullar på av sig självt. 
Det känns bra, det kommer bli bra. Jag trivs.

I'll quote "on the road" like a twat and wind my way out of the city Finding a girl who is equally pretty won't be hard Oh, I just had a change of heart

 
Har varit ute på det stora blå med världens bästa mamma och druckit bubbel före lunch. Haft finbesök från frankrike. Umgåtts med nakenkatter. Hängt i staden där det finns stora popcorn. Fått avskedspresenter. Kramat folk som ska överallt eller ingenstans hejdå. 
 
Sedan sitter man i sitt nya hem i en främmande stad efter en sommar som bara flugit förbi. Jahaja liksom. 

Surfers Paradise

Efter att ha missat vår buss från Byron och panikbokat en ny så var vi framme i Surfers Paradise. Vi gjorde oss i ordning för att äta middag och träffa min engelska vän Becca!
 
Bodde på ett rätt najs hostel med fin utsikt!
 
Runt 03:00 var det en fantastisk idé att ta bilder vid Surfers Paradise-skylten. Ljuset var fantastiskt (eller inte)..
 
Dagen efter var det dags för strandhäng! Tog ett lite bättre kort vid skylten.
 
Det är så häftiga kontraster i denna stad. Höga skyskrapor och långa stränder.
 
Efter knappt ett dygn var det dags att dra vidare. Det blir rätt intensivt med tidspress.

Byron Bay

Mitt under ett strandhäng fick vi besök av en grupp som kom ner på stranden för att dansa och sjunga.
 
Här är ett av våra första möten med ödlan som bodde på hostlet. Samt den berömda Lukas och Marloes, från Nederländerna. 
 
Strandhäng
 
Här var början på en grym kväll som hade kunnat sluta i rejäla böter och drama (men gjorde som tur var inte det).
 
En dag lånade vi cyklar för att ta oss till den berömda fyren! Snygga hjälmar hade vi då man även får grova böter om man inte använder det. Galet.
 
Vandrade i helt fantastisk natur!
 
Havet var så himla blått!
 
Fyyyyyyren.
 
En kväll med slushdrinkar och Jenga.
 
En regnig och kall morgon var det dags att paddla kajak!
 
Vi hade turen att få se massor med delfiner som gjorde det värt köldskadorna (hehe). Så häftigt!
 
En dag lyxade vi med en grym brunch. Kaffesnobben i mig jublade.

Sydney

En morgon gick jag upp före 7 för att sätta mig på ett café och vänta på.....
 
Dessa jetlaggade tvillingar!!!!!
 
Först gick vi till hostlet för att vila nån timme men sedan begav vi uss ut på Sydneys gator!
 
Helt fantastisk gång under träden vid Hyde park.
 
Jag visade dem givetvis den fina Botaniska trädgåden.
 
Och Operahuset.
 
Karin hade lite obligatoriska sjuk-och-jetlaggad-pauser på gräsmattan.
 
Harbour bridge.
 
En dag bestämde vi oss för att gå på akvariumet Sea Life. Där fanns det bland annat läskiga hajar. 
 
Samt sjökor! Såg en sådan ute i det vilda när jag var i Egypten för några år sedan. Kul att se på nära håll!
 
Min favoritdel hade temat The Great Barrier Reef. Det var så himla coolt att känna igen både fiskar och koraller från när jag var och dök där. 
 
En dag mötte jag upp Maddie (typ första gången på månader vi hade spenderat mer än 3 dagar ifrån varandra). Vi skulle ha Keppel-reunion med Tereza och Fran!
 
En dag när Karre låg hemma i sängen sjuk bestämde jag och Linnea oss för att bege oss ut på stadsvandring. 
 
Hade givetvis Coca-Cola som sponsor. 
 
Fler delar från Botaniska Trädgåden. 
 
Vi hann med ett besök på berömda Bondi Beach. 
 
Älskar all street art som finns där.
 
Sjuk-Karre fick ligga i skuggan och måla. (Hon var rätt nöjd med det)
 
En annan dag tog vi färjan över till Manly för att hänga på Manly Beach!
 
Så himla mysigt ställe, skulle lätt kunna tänka mig att bo här om jag skulle bo i Sydney någon gång. 
 
Här har vi resans mest berömda snacks: Koalakakor.
 
En kväll åt vi finmiddag med godaste förrätten (Typ bröd med tomatsallad). En som hade levt på nudlar samt PJs $7 meal deal mådde ju bra. 
 
Träffade Maddie en dag som inte riktigt hade kommit över ö-feelingen än (eller så hade hon bara skavsår). Sedan kramades vi hejdå och lovade att vi skulle träffa varandra snart. 
 
Sedan var det dags att ta sig till busshållsplatsen. Här är Lellan en sneaky bitch som tror att ingen fattar att hon ska kriga för att få komma först på bussen. (Den svarta grejen på marken till höger om Linnea är förövrigt en död fladdermus)
 
Sedan var vår resa upp längs östkusten igång och vi upplevde vår första bussresa - endast 14h. 
 

I'll give you one more time We'll give you one more fight Said one more line Be a riot, cause I know you

 
Ovaför är veckan som skulle bli min första lugna vecka på hela sommaren, då jag skulle jobba mindre och chilla mer. Sova ut och hinna lösa saker som ska lösas. Det gick sådär. Flyttar om 1,5v och har fixat absolut noll. ANNARS DÅ. Man lever väl. Är knappt hemma och är helt förundrad över hur snabbt de senaste månaderna har gått. Har för tillfället 4 jobbpass kvar (så länge jag kan motstå att tacka ja till fler) och ska börja ta tag i livet. Ungefär så.

If you ever find yourself in the wrong story, leave.

 
Var för en tid sedan och hälsade på min nya hemstad. Om 15 dagar packar jag bilen med flyttkartonger för att bosätta mig där. Känns bra. Staden med fulla uteserveringar och nya möjligheter. Ny vardag och ny luft att andas. Det blir fint.

You got something to say? Why don't you speak it out loud, instead of living in your head? It's always the same. Why don't you take your heart out, instead of living in your head?

 
 

cairns 2

Det började närma sig jul och det märktes rejält på jobbet.
 
Blev intervjuad och hamnade i tidningen tillsammans med min chef. Lokalkändis ju!!!!!
 
Cairns spårade mer än vanligt.
 
Vi hade luciafirande på jobbet och alla tärnor var superbakis. Snubben som skulle va stjärngosse dök aldrig upp och var helt försvunnen resten av dagen. 
 
Såhär fint var det! Vi sjöng massor med jullåtar och det ledde till att vissa till och med satt och grät??? (Söta svenskar med hemlängtan).Vi shottade även under hej tomtegubbar och då trodde jag att vi skulle tappa det. (Vi gjorde inte det)
 
Hamnade på en basketmatch tillsammans med mina kollegor. 
 
Fick en superfin julklapp av min chef (hon är bäst). En minigran, ett ljus, mojitomix + shaker, spraysnö, choklad och ett fint brev. 
 
Pimpade min säng! Spraysnön var kvar när jag återvände flera månader senare haha.
 
Paketinslagning och firandet av julledigt på jobbet. 
 
Firande julafton tillsammans med massa svenskar!
 
Alltså KOLLA maten. Kändes som hemma, typ. 
 
Jag, Felicia och Caroline.
 
När jag kom hem möttes jag av världens fest. Bästa Charlie hade sprayat sitt skägg i rosa och guld som glittrade.
 
Under juldagen var stämningen ungefär såhär ↑. Den firades med bbq på balkongen i ren Aussie-tradition. 
 
En dag åkte jag ut med båt vilket slutade med att alla fick ta skydd och be för sina liv (typ) då det blev väääärldens stormväder.
 
Sushi in the making. 
 
Har så lite bilder från nyår. Såg raketer från en crappy balkong och hittade en grön slinga jag sprang runt med hela natten. Den var mycket fin iallafall!
Jag, Maddie och Tiffany.
 
På bilden till höger ser ni linn. Vi satt och pratade engelska med varandra tills Dylan kom fram och sa "Why are you speaking English when you both are from Sweden?". Det visade sig även att vi båda var Västeråsare, helt sjukt vad världen är liten ibland. 
 
En dag åkte jag till Port Douglas med två kollegor (Katy och Karin). Vi gick på söndagsmarknad och åt brunch.
 
En dag spontanbokade jag en dykutflykt. Den bestod av ungefär 80% asiater som inte kunde simma och skulle snorkla. 
 
Bilderna är tagna när jag snorklar då min kamera inte klarade att vara nere på 10 meters djup. Därför får korallerna absolut noll rättvisa. Där nere på djupet var det berg av koraller i helt fantastiska färger. Såg helt gigantiska fiskar och det kändes verkligen som att jag var i en annan värld. Detta var första gången jag dök med tuber och jag är helt såld. Kände liksom att jag är född för att leva i världen som är under ytan??? Helt galet. 
 
Balkongen på Global är bäst. Så mycket galet och alldeles underbart som har hänt där. Bästabästa.
 
Många utekvällar på PJs, Gilligans, Woolshed osv. Vår avslutningskväll var helt galen och har nog aldrig fått så mycket kärlek från nyfunna vänner någonsin. Dagen efter kramade jag och Maddie en gråtande Tessa hejdå. Sedan åkte vi mot flygplatsen. 
 
Sedan landade vi i Sydney! 

för alltid ung och dum och ful och full

 
(Man mådde ju iaf)

I don't want your body But I hate to think about you with somebody else Our love has gone cold You're intertwining your soul with somebody else

 
Dessa tjejer ändå♥♥♥

Bråvalla 2016

 
 Bodde på camp hotält och mådde bäst typ. 

De ska spela den på min begravning Den ska bli soundtracket till resten av mitt liv Jag dansar tills det inte känns så tragiskt

 

The Hardest Part Of Traveling No One Talks About

You see the world, try new things, meet new people, fall in love, visit amazing places, learn about other cultures – then it’s all over. People always talk about leaving, but what about coming home?

 

We talk about the hard parts while we’re away – finding jobs, making real friends, staying safe, learning social norms, misreading people you think you can trust – but these are all parts you get through. All of these lows are erased by the complete highs you experience. The goodbyes are difficult but you know they are coming, especially when you take the final step of purchasing your plane ticket home. All of these sad goodbyes are bolstered by the reunion with your family and friends you have pictured in your head since leaving in the first place.

 

Then you return home, have your reunions, spend your first two weeks meeting with family and friends, catch up, tell stories, reminisce, etc. You’re Hollywood for the first few weeks back and it’s all new and exciting. And then it all just…goes away. Everyone gets used to you being home, you’re not the new shiny object anymore and the questions start coming: So do you have a job yet? What’s your plan? Are you dating anyone? How does your 401k look for retirement? (Ok, a little dramatic on my part.)

 

But the sad part is once you’ve done your obligatory visits for being away for a year; you’re sitting in your childhood bedroom and realize nothing has changed. You’re glad everyone is happy and healthy and yes, people have gotten new jobs, boyfriends, engagements, etc., but part of you is screaming don’t you understand how much I have changed? And I don’t mean hair, weight, dress or anything else that has to do with appearance. I mean what’s going on inside of your head. The way your dreams have changed, they way you perceive people differently, the habits you’re happy you lost, the new things that are important to you. You want everyone to recognize this and you want to share and discuss it, but there’s no way to describe the way your spirit evolves when you leave everything you know behind and force yourself to use your brain in a real capacity, not on a written test in school. You know you’re thinking differently because you experience it every second of every day inside your head, but how do you communicate that to others?

 

You feel angry. You feel lost. You have moments where you feel like it wasn’t worth it because nothing has changed but then you feel like it’s the only thing you’ve done that is important because it changed everything. What is the solution to this side of traveling? It’s like learning a foreign language that no one around you speaks so there is no way to communicate to them how you really feel.

 

This is why once you’ve traveled for the first time all you want to do is leave again. They call it the travel bug, but really it’s the effort to return to a place where you are surrounded by people who speak the same language as you. Not English or Spanish or Mandarin or Portuguese, but that language where others know what it’s like to leave, change, grow, experience, learn, then go home again and feel more lost in your hometown then you did in the most foreign place you visited.

 

This is the hardest part about traveling, and it’s the very reason why we all run away again. 


RSS 2.0